Etikettarkiv: svd

Är ett ruttet företag ruttet rakt igenom?

SVD Näringsliv kör just nu en artikelserie om progressiva avskrivningar i nya bostadsrättsföreningar. Jag har inte riktigt hunnit läsa alla artiklar eller sätta mig in i frågan ordentligt men vid en snabb titt känns det som om byggbolagen har ägnat sig åt kreativ bokföring. Detta har gjort att de kalkyler byggbolagen presenterat för nya bostadsköpare har sett bättre ut än kalkylerna hade gjort om byggbolagen varit mindre kreativa  och använt klassisk linjär avskrivning.

grundlurad Något som heter FAR har nu underkänt kreativiteten vilket gör att ekonomin för massor av nya bostadsrättsföreningar behöver räknas om. Chockhöjningar av månadsavgifter hotar och bostadsrättsköpare känner sig grundlurade. Ungefär så har jag uppfattat historien.

Företagskultur

Ovanstående affär fick mig att filosofera en del över företagskultur. Kanske för att jag precis läst ett management-manus som handlade en del om integritet, CSR och varumärke.

Är det så att i ett välskött företag med kompetent ledning så är skandalerna få, personalen i allmänhet nöjda och den långsiktiga lönsamheten god? Medan man i det motsatta fallet bara behöver skrapa på ytan så kommer missförhållanden, mutskandaler, dåliga arbetsvillkor och kunder som känner sig lurade upp?

Följdfrågan är förstås hur man städar i ett företag med rutten företagskultur? Går det överhuvudtaget att få det på rätt köl? Ju mer jag hör ju mer känns det som att byggbranschen skulle behöva en storstädning med tuffa kvastar.

Borättsägare känner sig grundlurade

Lagligt buller ger bestående hörselskador

SVD 26 april 2013I dagens SVD finns en artikel om buller. Arbetsmiljöverket har gett i uppdrag till forskare att göra en sammanställning av forskningsläget om buller. Professor Stig Arlinger föreslår en sänkning av gränsvärdet för buller på byggarbetsplatser från nuvarande 85 decibel till 80 decibel. Detta för att buller inom nuvarande gränsvärde kan ge bestående hörselskador som tinnitus.

Ett mycket bra förslag. Sänks ljudnivån på byggarbetsplatser så gynnar det inte bara byggjobbarna utan också de som jobbar i byggnader runt bygget.

Byggjobbarna har åtminstone valt själva

Jag vill på intet sätt föringa problemet med byggarbetsplatsbuller men byggarbetarna har åtminstone valt sitt arbete själva och de får lön för det. Som granne med ett bygge har jag inte valt att bli drabbad av buller och Skanskas ersättning för ett par års störning har hittills inskränkt sig till en kopp kaffe och en bulle. Nu är förvisso bullernivåerna i min skrivhörna betydligt lägre än vad de är på själva bygget. Jag sitter inte i själva maskinerna, jag sitter ett par meter bort med lite glas emellan. Det är dock långt ifrån tillräckligt som skydd.

Jag har tidigare bloggat om en intressant skrift jag läst av Socialstyrelsen om effekten av buller på arbetsprestationen. Jag råkade publicera det på Jobba hemma-dagen vilket ser ut som en tanke. Tipsar också om denna intervju om byggbuller.

Tipstack till Karin som såg och skickade mig artikeln.

Vårda gamla hus istället för att bygga nytt

I gårdagens SVD debatterar byggnadsantikvarie Stephan Fickler att det är mest hållbart är att sluta riva. Han vänder sig mot att fullt fungerande hus rivs när de efter 30 år blivit omoderna istället för att renoveras och byggas om. Han vänder sig mot resursslöseriet.

Förutom den onödiga åtgången av cement och alla tunga transporter vid rivning och nybygge vill jag lägga till aspekten påverkan på omgivningen under förändringsfasen. Min gissning är att en renovering och ombyggnad genererar en bråkdel av det buller och andra olägenheter som en rivning och ett nybygge ger.

I Storbritannien renoveras hus efter hundra år

Utan att lägga någon värdering i den ena eller andra modellen vill jag ändå jämföra den svenska vanan att riva omoderna hus och bygga nytt med den brittiska varianten att låta byggnader sakta men säkert åldras utan något som helst underhåll. Efter ett sekel eller så är de mer eller mindre förslummade ruckel. Då, men först då, lyxrenoveras hela området och den kapitalstarka överklassen kan återigen ta området i besittning. Därefter börjat återigen samma cykel. Husen blir omoderna, de rika flyttar vidare och andra grupper flyttar in. Sakta men säkert över årtiondena ökar andelen uthyrningar och efter en människogeneration har området bytt status helt.

Jag vet inte om det är så överallt men jag har observerat detta på flera platser i Storbritannien när jag bodde där. Jag har bott i hus som i Sverige redan hade varit utdömda och rivna. Men å andra sidan renoveras områden först när husen blivit så gamla att det är trendigt att behålla dem och rusta upp dem.

Det borde finnas någon gyllene medelväg. Hur som helst så gäller inte regeln med att byggnader får förfalla utan underhåll alla byggen. Det här skrytbygget exempelvis har alltid haft hög status :-).

Big Ben kan anas i morgonljus