Etikettarkiv: Skanska

Skanska ersätter mitt förstörda badrum med 0 kronor

Minns ni mitt badrum? Där kaklet sprack när Skanska sysslade med sitt grundarbete. Efter ett par år och ett antal påminnelser skickade Skanska äntligen en skadereglerare. Idag kom beskedet.

kakelplattor 1

Nu är det bara att ringa närmaste plattsättare och be dem komma och byta ut kaklet för 0 kronor. Någon som nappar?  Här är gänget som har gått Skanskas ärenden. Jag noterar deras namn på min lista.

kakelplattor 2

Jag är för övrigt inte ett dugg förvånad. Det här passar exakt in i Skanskas modus operandi. Men på ett eller annat sätt ska jag få igen något av de pengar som Skanska är skyldiga. Sedan är frågan hur man ska värdera all tid de har kostat mig.

För Skanska tar det mer än 2 år att kakla 1 badrum

Våren 2012 spräckte Skanskas bygge kaklet i min dusch. 13 kakelplattor gick itu. Idag skriver vi augusti 2014. Det betyder att jag väntat i drygt två år på att de ska laga skadan de orsakat.

Man kanske bör ha tålamod med de som mindre begriper.  Men… Borde inte den långsammaste och mest inkompetente i begåvningsreserven ha klarat av att få till en kakling av ett rätt litet badrum på två år? Kakel och plattsättning måste ju ändå vara något som någon på ett byggföretag faktiskt någon gång har stött på.

Senast jag påminde var för två månader sedan. Så idag skickade jag ett nytt mejl med rubriken ”Vänligen kakla om före 1 november 2014”.

Hej igen,

Hörni. Nu har jag väntat i drygt två år. Vänligen kakla om badrummet före 1 november 2014.

Förtydligande: ”2014” är innevarande år. Som i detta år. Det är inte 2068 eller någon obestämt tid i någon framtid. Det är nu. ”Före 1 november” betyder att arbetet ska utföras senast 1 oktober. Jag vill ha besked om vilken eller vilka dagar som lägenheten behöver öppnas senast 2 veckor innan arbetet utförs.

Utan att kunna något om plattsättning betyder det att det är dags att sätta fart. Lyfta häcken från stolen. Få ändan ur vagnen. Fattar ni?

Är det något i detta mejl som är oklart? Svårt att förstå?

Hör i så fall av er så ska jag förklara.

Ok, i ilskan trillade det bort något ord. Väldigt retligt det där med datumförvirringen. Jag borde ha korrlästt ett varv till. Nåväl. Jag återkommer med rapport. Håll tummarna för att det blir i form av bilder på mitt nykaklade badrum!

Imorse vaknade jag arg…

När jag försöker räkna på vad jag kräver i ekonomisk kompensation från Skanska för de här åren så utgår jag inte från de tre års hyra för den ersättningslägenhet som de vägrade mig (jag bad dem om en). Det hade varit kaffepengar för deras del. Och även om det är betydligt mer för mig så är 3 år som byggflykting sett ur ett livsperspektiv faktiskt ”bara” 3-4% av en genomsnittlig livstid på 80 år. Dessa 3-4% kommer visserligen påverka resterande liv ekonomiskt.

Nej det är det andra som de ska betala för. Att vakna varje morgon och känna sig maktlös över att ett stort företag kör över, skiter i omgivningen, krossar livsdrömmar och viftar undan dig som om du vore mindre värd än en mygga. Den känslan är i princip omöjlig att kompensera.

Ny attityd till omgivningen behövs

Jag vill att det ska svida i Skanskas plånbok så att de slutar bete sig som de gör. Skanska behöver nämligen inte alls agera som de gör. Det är ett val som företagsledningen har gjort. Jag har intervjuat personer med insyn i andra byggprojekt där det minsann erbjuds ersättningsbostäder till de drabbade och där hänsyn står på agendan. Denna läxa måste även Skanska lära sig.

Tror ni 10 miljoner skulle lära dem att det är bättre göra rätt från början? Eller är det en piss i Mississippi för deras del?

Skicka gärna förslag som jag kan använda i boken Mina 1000 dagar med Skanska!

PS!

Orsaken till att jag vaknade arg imorse berodde på att jag igår nåddes av beskedet att min ”Gazelle” dött. Det var den sista tappra klematisen som höll ut länge på balkongen i allt byggstök. Denna rapport fick mig att minnas. En massa. Så mycket att jag behöver en bok för att skriva ner det. Vilket jag kommer att göra.  Och när den är klar, ja då är det några som kommer önska att de hade slängt fram den där ersättningslägenheten.

För övrigt, vad sägs om pressmeddelanderubriken ”Författare kräver Skanska på 10 miljoner i kompensation”? Borde få in boken i kvällstidningarna, eller hur?

En ensam pensé

Före Skanska kom in i mitt liv var jag en ivrig odlare. På våren köpte jag fröer som jag med varierad framgång drog upp och på försomrarna åkte jag runt till olika trädgårdsodlare och försökte hitta just de växterna jag ville ha. Sommarblommor, kryddväxter och tomatplantor skulle jag ha men aldrig de vanligaste sorterna. Vissa år skulle det vara vitt och lime, andra skirt och skärt. Gärna klättrande och slingrande sorter eftersom utrymmet var begränsat. Varje år försökte jag få plats med ytterligare några krukor på min redan överfulla balkong.

Balkongen var min oas och blommorna mitt nöje och min avkoppling. Jag var stolt varje gång någon granne sa att ”aha, det är du som har balkongen med alla blommorna”. Att på sensommaren plocka in solmogna tomater tillsammans med några ruccolablad och färska ärtor till salladen var livskvalitet för mig.

Tomatplantor svåra att ta med i kappsäck

Sedan Skanska klampade in och jag blev byggflykting har jag inte sått ett enda frö. Just krukor och trädgårdsväxter hör till de där sakerna som är svåra att packa ner i en resväska och ta med sig när man flyr.

De fleråriga växterna har sakta men säkert dött, krukorna har rostat och ogräset tagit över. Balkongen är inte längre någon oas, det är en smutsig och otrevlig påminnelse om hur mitt liv ändrats på grund av Skanskas verksamhet.

Därför var det roligt och oväntat att hitta en blommande pensé idag. Den måste vara en frösådd från en planta som jag planterade för några år sedan. Det kanske finns hopp även i bygghelvetet?

Skanska har iaf inte sålt mig till bordell

En författarkollega utgöt sin frustration över närgångna grävskopor:

Jag sitter och skriver på mitt manus, utanför mitt fönster har jag två grävmaskiner och en traktor. Grannen anlägger nytt stenstaket. Herregud vad enerverande att höra anläggarnas rop och maskinernas dånande. De har hållit på i flera veckor. Får inte sinkas av det, manuset måste bli färdigt till den siste mars!

Hen fick många förslag på alternativa arbetsplatser men i vissa faser är det inte praktiskt görligt att packa ihop alla sina utskrifter, anteckningar, post-it-lappar, dator och övrigt för att dra till ett café. Det finns faser när författaren kliver direkt från sängen till skrivhörnan utan att passera gå. När pyjamas blir arbetskläder och där författaren, förutom korta kaffepauser, sliter 15 timmar i sträck för att bli klar- förutsatt att inget bygge saboterar.

jävlar alltså, den där grävmaskinen utanför fönstret gör mig vansinnig, ligger två tusen ord efter den budgeterade ramen. och blir så störd i mitt skrivande. e i fasen då jag sätter ihop alla lösblad och har delat upp dem i nio högar runt om i rummet så en annan skrivarlokal funkar inte för tillfället

Exakt så kände jag hösten 2011! Jag hade en deadline men sedan kom Skanska klampande

En försenad bok en ekonomisk katastrof

I många yrken spelar det inte så stor roll för privatekonomin om yrkesutövaren hindras från att göra hundra procent av sina arbetsuppgifter på grund av störningar utom hens kontroll. Arbetsförmedlaren får lön oavsett om hen förmedlar 15 eller 30 jobb, riksdagsmannen får lön oavsett om hen voterat 3 eller 300 gånger. I yrken där lönen baseras på ackord minskas lönen procentuellt för den som blivit störd men hen får i alla fall betalt för de delar hen har haft möjlighet att utgöra.

Stockholms stadsbibliotek interiör Detta gäller inte för författare. För författare är det allt eller inget. Antingen blir boken klar för försäljning och hen kan inkassera den tämligen magra royaltyn eller så får hen ingenting. Noll. Nada. Zero.

Med risk för att vara övertydlig: ett halvfärdigt manus betingar exakt noll kronor i lön, intäkt, inkomst, pengar, pesetas – sådant som ska användas för att betala hyran.

Effekten av en störning som förhindrar manusarbete är dessutom inte begränsad till uteblivna intäkter för just den aktuella boken. Den nya boken ska dessutom sälja författarens tidigare böcker och bygga författarens långsiktiga varumärke. Den bästa marknadsföringen som författare är att skriva flera böcker och helst tätt.

Att då få ett bygge som sambo i tre år betyder inte bara uteblivna intäkter och extra utgifter under själva byggtiden utan att detta kommer påverka ekonomin på länge sikt och i slutänden synas i pensionskuvertet.

400 nepalesiska byggnadsarbetare har dött

Å andra sidan finns ett annat perspektiv. Jag hörde på nyheterna på radion häromveckan en vidrig historia om de byggnadsarbetare som bygger fotbollsarenor i Qatar inför fotbolls-VM 2022.

Var femte byggnadsarbetare är från Nepal. När de anländer till Qatar beslagtar byggbolaget deras pass. De är också förbjudna att byta arbetsgivare och kan inte lämna landet utan tillstånd. 400 har dött hittills.

Detta låter kanske hemskt nog men det tar inte slut där. Föräldrarna till en av de unga nepaleser som dött var nu rädda att deras döttrar skulle hamna på bordeller i Indien eftersom de hade satt döttrarna i pant för lånet de tagit för att kunna skicka sonen till Qatar.

Genomrutten bransch?

I jämförelse med de fullständigt vidriga förhållandena i Qatar är min pension inget att gnälla om. Istället filosoferar jag över om jag är en förklaring på spåren. Jag förvånas, förfasas och förskräcks över att kunder luras och människors drömmar krossas. Jag undrar hur företagsledningen kan sova om nätterna. Men tänk om det helt enkelt är så här att när de ska diskutera värdegrund, företagskultur och varumärke så är de nöjda om dödsfallen är på en acceptabel nivå och ingen blir såld till bordell.

Är ett ruttet företag ruttet rakt igenom?

SVD Näringsliv kör just nu en artikelserie om progressiva avskrivningar i nya bostadsrättsföreningar. Jag har inte riktigt hunnit läsa alla artiklar eller sätta mig in i frågan ordentligt men vid en snabb titt känns det som om byggbolagen har ägnat sig åt kreativ bokföring. Detta har gjort att de kalkyler byggbolagen presenterat för nya bostadsköpare har sett bättre ut än kalkylerna hade gjort om byggbolagen varit mindre kreativa  och använt klassisk linjär avskrivning.

grundlurad Något som heter FAR har nu underkänt kreativiteten vilket gör att ekonomin för massor av nya bostadsrättsföreningar behöver räknas om. Chockhöjningar av månadsavgifter hotar och bostadsrättsköpare känner sig grundlurade. Ungefär så har jag uppfattat historien.

Företagskultur

Ovanstående affär fick mig att filosofera en del över företagskultur. Kanske för att jag precis läst ett management-manus som handlade en del om integritet, CSR och varumärke.

Är det så att i ett välskött företag med kompetent ledning så är skandalerna få, personalen i allmänhet nöjda och den långsiktiga lönsamheten god? Medan man i det motsatta fallet bara behöver skrapa på ytan så kommer missförhållanden, mutskandaler, dåliga arbetsvillkor och kunder som känner sig lurade upp?

Följdfrågan är förstås hur man städar i ett företag med rutten företagskultur? Går det överhuvudtaget att få det på rätt köl? Ju mer jag hör ju mer känns det som att byggbranschen skulle behöva en storstädning med tuffa kvastar.

Borättsägare känner sig grundlurade

”Skanska lurade oss” säger barnfamilj

I dagens DN finns en artikel om barnfamiljen Eriksson som fått se sina livsdrömmar gå i kras på grund av Skanska. De säger i intervjun att de blivit totalt överkörda av jättebolaget.

Jag kan bara nicka igenkännande. I mitt fall handlade det inte som för familjen Eriksson om att satsa sina livsbesparingar på ett café utan på att skriva. Och för mig var det inte temperaturen i lokalen som punkterade drömmen. Men attityden från Skanska känns mycket bekant.

skanska-lurade-oss_0

Vad kostar ett lass grus?

Jag fattar verkligen varför Skanska inte betalar för hotell för de som drabbas. Jag förstår varför de  satsar på att de kommer undan ändå. Det skulle bli ganska dyrt om de tog ansvar för totalkostnaden för sina byggen och ljudavfall är svårare att sätta fingret på än annat miljöfarligt avfall även om det kan leda till lika stora kostnader för samhället i slutändan.  Det är mycket mer lockande att låta privatpersoner vara med och bekosta deras vinstmarginal, huka och hoppas att ingen ifrågasätter. Lite som BT Kemi som grävde ner sina gifttunnor i Teckomatorp, försökte tysta ner och ignorera kritiken så länge det gick. Sedan konkursade de lite lägligt så att samhället fick stå för notan.

Men vad skulle ett lass med grus kosta Skanska? Knappt växelpengar om ens det.  Så varför inte lägga ett lass grus på den här gångvägen så att alla som bor i området kan gå till och från sina hem utan att bli leriga? 

Vänortdelux

Och när de gjort det kan de ju börja beta av min lista med 5 bra presenter till bygggrannar. Vem vet, det kanske till och med kan bli lite julefrid i år.