En av Estrids runstenar vid Broby Bro

Perspektiv: skillnaden på 1000 dagar och 1000 år

För tusen år sedan tog en man avsked av sin familj på en gård vid södra stranden av Vallentunasjön. Mannen hette Östen, tillhörde den nya kristna överklassen och hans mål var Jerusalem. Han nådde Jerusalem och vandrade i Jesus fotspår men på återresan till Sverige dog han. Hur och varför känner vi inte till idag men vi vet om att han reste på pilgrimsresa eftersom hans änka Estrid lät resa runstenar som berättade detta.

Runstenarna placerade hon vid gården där de bodde. Estrid och hennes familj, särskilt sonsonen Jarlabanke, reste så småningom många runstenar. Dessa placerade de vid sina gårdar, vid tingsplatsen och vid olika vältrafikerade vägar i nuvarande Täby och Vallentuna. På så sätt kunde de göra reklam för kristendomen och sin släkt.

För tusen år sedan reste en man på pilgrimsfärd ända från nuvarande #Täby till #Jerusalem. Han kom aldrig hem igen. Vi vet detta därför att hans fru reste runstenar. Troligen begravdes hon bredvid dem. #Estrid #roslagsleden

En del av runstenarna finns kvar än idag och därmed kan vi tusen år senare känna till Östens resa och pussla ihop en hel del om hans och Estrids liv. Vi vet att deras förstfödde son Gag dog som barn och att de också fick sönerna Ingefast, Sven och Östen. Eventuella döttrar är inte nämnda.

1000 dagar är långt i ett människoliv

Tusen år är svindlande lång tid. Om en generation är runt 25 år innebär det att Estrid och Östen levde för 40 generationer sedan. I det perspektivet är 1000 dagar hit eller dit ingenting att bråka om. Tyvärr tror jag inte på reinkarnation utan är övertygad om att jag har bara ett enda liv till godo. Ett liv med beräknad livslängd drygt 80 år. Av dessa år är det kanske hälften, 40 år, som jag skulle arbetat. I det perspektivet är de tre år av mitt arbetsliv som påverkas av att kampera ihop med Skanska inte försumbar.

Skanskas försvar ”men det är ju bara tillfälligt”

Det ska direkt sägas att jag inte fått fatt i rätt person på Skanska ännu. Kanske finns denna person inte (det skulle förklara en hel del). Oavsett om jag i växeln frågat efter External Relation Director, Brand Manager, den som har hand om ersättningsfrågor eller andra varianter på samma tema så har de hänvisat till säljaren av lägenheterna på Vänortsgatan. Ber jag att få prata med någon som har mandat och kunskap istället (huvudkontor, ledning) återkommer de överhuvudtaget inte.

Hur som helst, de Skanska-representanter jag har träffat försvarade avsaknaden av ersättning för de här åren med orden ”det är ju bara tillfälligt”.

Jämfört med runstenarna Estrid reste är tre år ingenting men i mitt liv är det förbaskat lång tid.