För Skanska tar det mer än 2 år att kakla 1 badrum

Våren 2012 spräckte Skanskas bygge kaklet i min dusch. 13 kakelplattor gick itu. Idag skriver vi augusti 2014. Det betyder att jag väntat i drygt två år på att de ska laga skadan de orsakat.

Man kanske bör ha tålamod med de som mindre begriper.  Men… Borde inte den långsammaste och mest inkompetente i begåvningsreserven ha klarat av att få till en kakling av ett rätt litet badrum på två år? Kakel och plattsättning måste ju ändå vara något som någon på ett byggföretag faktiskt någon gång har stött på.

Senast jag påminde var för två månader sedan. Så idag skickade jag ett nytt mejl med rubriken ”Vänligen kakla om före 1 november 2014”.

Hej igen,

Hörni. Nu har jag väntat i drygt två år. Vänligen kakla om badrummet före 1 november 2014.

Förtydligande: ”2014” är innevarande år. Som i detta år. Det är inte 2068 eller någon obestämt tid i någon framtid. Det är nu. ”Före 1 november” betyder att arbetet ska utföras senast 1 oktober. Jag vill ha besked om vilken eller vilka dagar som lägenheten behöver öppnas senast 2 veckor innan arbetet utförs.

Utan att kunna något om plattsättning betyder det att det är dags att sätta fart. Lyfta häcken från stolen. Få ändan ur vagnen. Fattar ni?

Är det något i detta mejl som är oklart? Svårt att förstå?

Hör i så fall av er så ska jag förklara.

Ok, i ilskan trillade det bort något ord. Väldigt retligt det där med datumförvirringen. Jag borde ha korrlästt ett varv till. Nåväl. Jag återkommer med rapport. Håll tummarna för att det blir i form av bilder på mitt nykaklade badrum!

Imorse vaknade jag arg…

När jag försöker räkna på vad jag kräver i ekonomisk kompensation från Skanska för de här åren så utgår jag inte från de tre års hyra för den ersättningslägenhet som de vägrade mig (jag bad dem om en). Det hade varit kaffepengar för deras del. Och även om det är betydligt mer för mig så är 3 år som byggflykting sett ur ett livsperspektiv faktiskt ”bara” 3-4% av en genomsnittlig livstid på 80 år. Dessa 3-4% kommer visserligen påverka resterande liv ekonomiskt.

Nej det är det andra som de ska betala för. Att vakna varje morgon och känna sig maktlös över att ett stort företag kör över, skiter i omgivningen, krossar livsdrömmar och viftar undan dig som om du vore mindre värd än en mygga. Den känslan är i princip omöjlig att kompensera.

Ny attityd till omgivningen behövs

Jag vill att det ska svida i Skanskas plånbok så att de slutar bete sig som de gör. Skanska behöver nämligen inte alls agera som de gör. Det är ett val som företagsledningen har gjort. Jag har intervjuat personer med insyn i andra byggprojekt där det minsann erbjuds ersättningsbostäder till de drabbade och där hänsyn står på agendan. Denna läxa måste även Skanska lära sig.

Tror ni 10 miljoner skulle lära dem att det är bättre göra rätt från början? Eller är det en piss i Mississippi för deras del?

Skicka gärna förslag som jag kan använda i boken Mina 1000 dagar med Skanska!

PS!

Orsaken till att jag vaknade arg imorse berodde på att jag igår nåddes av beskedet att min ”Gazelle” dött. Det var den sista tappra klematisen som höll ut länge på balkongen i allt byggstök. Denna rapport fick mig att minnas. En massa. Så mycket att jag behöver en bok för att skriva ner det. Vilket jag kommer att göra.  Och när den är klar, ja då är det några som kommer önska att de hade slängt fram den där ersättningslägenheten.

För övrigt, vad sägs om pressmeddelanderubriken ”Författare kräver Skanska på 10 miljoner i kompensation”? Borde få in boken i kvällstidningarna, eller hur?

Senaste nytt om Vänortsgatan

Hittade just nedanstående information om Vänortsgatan från BRF Harald Stake.

Jag uppskattar särskilt ironin i ”inga nattarbeten är planerade för närvarande”. Det hjälper ju inte den som har sitt kontor några meter ifrån arbetet.

Jag har bara skummat texten och hoppas jag har fel men det verkar som om den djävla avstängningen av vägen inte är över utan nu ska det vara någon satans gågata. Jag tror jag ska fira när grinden tas bort genom att göra det jag varit sugen på att göra i flera långa år. Ta sats, trycka gasen i botten och köra allt vad tygen håller DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖN!

Och av alla detaljer med cykelvägar hit och dit fick jag intryck av att det inte finns någon som helst anledning till att de boende fått vada i lervälling eftersom det ändå ska bli trottoar där. Varför byggdes den inte för tre år sedan i så fall???

Men som sagt, jag har annat för mig än att lusläsa informationen så det kanske finns en logik i den som jag vid en hastig blick missade…

Det ljusa är att det iaf är information i förväg. Men så är det inte Skanska som är entreprenör utan några som heter Markbygg.

Vänortsgatan och Bifrostgatan

Mölndals stad färdigställer markytorna runtomkring Vänortsgatan. Arbetena pågår mellan augusti och oktober 2014.

Gångfartsområde på Vänortsgatan delen mellan Brf Västerport och Brf Österport. Bilar får köra på de gåendes villkor.
Ny gång- och cykelväg på Bifrostgatan delen mellan Göteborgsvägen och Vänortsgatan (Statoil-sida). Syftet är att knyta ihop cykelstråket från Toltorpsgatan/Bifrostgatan med cykelstråket längs med Göteborgsvägen.
Bullerskärm längs den nya gång- och cykelvägen.
Vänortsgatan
En del av gatan stängs av totalt för genomfart av biltrafik. Det gäller sträckan bakom Statoil till där befintlig gång- och cykelväg möter Vänortsgatan. Passage för gående och cyklister kommer vara tillgängligt under byggtiden.

Bifrostgatan
Delen från Vänortsgatan och 200 meter väst mot Bifrost, kommer att ha minst ett körfält öppet i varje riktning. Under byggtiden kan det dock finnas tillfällen då ett körfält måste stängas av vid enskilda arbeten. Kortare trafikstopp på grund av transporter och leveranser blir också aktuella.

Gång- och cykelvägen på Bifrostgatan, delen från Häradsgatan till Vänortsgatan, hålls öppen. Där den nya gång- och cykelvägen ansluter blir det dock en smalare passage. Hänvisningsskyltar sätts upp på Vänortsgatan för att visa vägen mot gång- cykelvägen på Göteborgsvägen i sydlig och norrgående riktning.

Verksamheter som påverkas är in- och utfart till Statoil, in- och utfart till Fashion House (Göteborgsäven 89).

Tidplan och entreprenör
Arbetena genomförs dagtid, startar i början av augusti och pågår till oktober 2014. Entreprenör är Markbygg AB på uppdrag av Mölndals stad. Inga nattarbeten är planerade för tillfället.

En ensam pensé

Före Skanska kom in i mitt liv var jag en ivrig odlare. På våren köpte jag fröer som jag med varierad framgång drog upp och på försomrarna åkte jag runt till olika trädgårdsodlare och försökte hitta just de växterna jag ville ha. Sommarblommor, kryddväxter och tomatplantor skulle jag ha men aldrig de vanligaste sorterna. Vissa år skulle det vara vitt och lime, andra skirt och skärt. Gärna klättrande och slingrande sorter eftersom utrymmet var begränsat. Varje år försökte jag få plats med ytterligare några krukor på min redan överfulla balkong.

Balkongen var min oas och blommorna mitt nöje och min avkoppling. Jag var stolt varje gång någon granne sa att ”aha, det är du som har balkongen med alla blommorna”. Att på sensommaren plocka in solmogna tomater tillsammans med några ruccolablad och färska ärtor till salladen var livskvalitet för mig.

Tomatplantor svåra att ta med i kappsäck

Sedan Skanska klampade in och jag blev byggflykting har jag inte sått ett enda frö. Just krukor och trädgårdsväxter hör till de där sakerna som är svåra att packa ner i en resväska och ta med sig när man flyr.

De fleråriga växterna har sakta men säkert dött, krukorna har rostat och ogräset tagit över. Balkongen är inte längre någon oas, det är en smutsig och otrevlig påminnelse om hur mitt liv ändrats på grund av Skanskas verksamhet.

Därför var det roligt och oväntat att hitta en blommande pensé idag. Den måste vara en frösådd från en planta som jag planterade för några år sedan. Det kanske finns hopp även i bygghelvetet?

DN myntar begreppet Ritorpsfångar

Ritorpsfångar DN på Stan skrev i veckan om ett gäng gamla damer som blivit fångar i sitt område på grund av byggverksamhet. Samtliga gång- och cykelvägar har nämligen spärrats av samtidigt utan minsta tanke på att det faktiskt bor människor i området. Jag flinade glatt igenkännande när jag läste detta. 

Att det bor människor i hus och att gångvägar används av dessa människor för att ta sig från A till B är ju en ganska avancerad kunskap som är långt över tankeförmågan hos vissa branschrepresentanter. Det har jag ju sett upprepade prov på.

DN avrundade sin lilla blänkare med att det kunde ju varit värre för tanterna, de kunde ju varit inspärrade i ”Arenastaden”.

*fniss*

När jag skriver dessa rader så är jag inte lika glad. Är på besök i min bostadsrätt, mitt hem, platsen där min säng, min bokföring, mina gummistövlar är. Lägenheten jag inte kunnat vistas i på flera långa år på grund av de Samvetslösa Djävlarna.

Det räckte med att jag kom till den första avspärrningen (den berömda grusade gången) så steg mitt blodtryck i höjden och den strategiskt planerande och välstrukturerade chefen försvann i ett nafs. Jag vill bara ställa mig och vråla HUR HELVETE KAN NI GÖRA SÅ HÄR OSTRAFFAT?!?!?!

Skanska har iaf inte sålt mig till bordell

En författarkollega utgöt sin frustration över närgångna grävskopor:

Jag sitter och skriver på mitt manus, utanför mitt fönster har jag två grävmaskiner och en traktor. Grannen anlägger nytt stenstaket. Herregud vad enerverande att höra anläggarnas rop och maskinernas dånande. De har hållit på i flera veckor. Får inte sinkas av det, manuset måste bli färdigt till den siste mars!

Hen fick många förslag på alternativa arbetsplatser men i vissa faser är det inte praktiskt görligt att packa ihop alla sina utskrifter, anteckningar, post-it-lappar, dator och övrigt för att dra till ett café. Det finns faser när författaren kliver direkt från sängen till skrivhörnan utan att passera gå. När pyjamas blir arbetskläder och där författaren, förutom korta kaffepauser, sliter 15 timmar i sträck för att bli klar- förutsatt att inget bygge saboterar.

jävlar alltså, den där grävmaskinen utanför fönstret gör mig vansinnig, ligger två tusen ord efter den budgeterade ramen. och blir så störd i mitt skrivande. e i fasen då jag sätter ihop alla lösblad och har delat upp dem i nio högar runt om i rummet så en annan skrivarlokal funkar inte för tillfället

Exakt så kände jag hösten 2011! Jag hade en deadline men sedan kom Skanska klampande

En försenad bok en ekonomisk katastrof

I många yrken spelar det inte så stor roll för privatekonomin om yrkesutövaren hindras från att göra hundra procent av sina arbetsuppgifter på grund av störningar utom hens kontroll. Arbetsförmedlaren får lön oavsett om hen förmedlar 15 eller 30 jobb, riksdagsmannen får lön oavsett om hen voterat 3 eller 300 gånger. I yrken där lönen baseras på ackord minskas lönen procentuellt för den som blivit störd men hen får i alla fall betalt för de delar hen har haft möjlighet att utgöra.

Stockholms stadsbibliotek interiör Detta gäller inte för författare. För författare är det allt eller inget. Antingen blir boken klar för försäljning och hen kan inkassera den tämligen magra royaltyn eller så får hen ingenting. Noll. Nada. Zero.

Med risk för att vara övertydlig: ett halvfärdigt manus betingar exakt noll kronor i lön, intäkt, inkomst, pengar, pesetas – sådant som ska användas för att betala hyran.

Effekten av en störning som förhindrar manusarbete är dessutom inte begränsad till uteblivna intäkter för just den aktuella boken. Den nya boken ska dessutom sälja författarens tidigare böcker och bygga författarens långsiktiga varumärke. Den bästa marknadsföringen som författare är att skriva flera böcker och helst tätt.

Att då få ett bygge som sambo i tre år betyder inte bara uteblivna intäkter och extra utgifter under själva byggtiden utan att detta kommer påverka ekonomin på länge sikt och i slutänden synas i pensionskuvertet.

400 nepalesiska byggnadsarbetare har dött

Å andra sidan finns ett annat perspektiv. Jag hörde på nyheterna på radion häromveckan en vidrig historia om de byggnadsarbetare som bygger fotbollsarenor i Qatar inför fotbolls-VM 2022.

Var femte byggnadsarbetare är från Nepal. När de anländer till Qatar beslagtar byggbolaget deras pass. De är också förbjudna att byta arbetsgivare och kan inte lämna landet utan tillstånd. 400 har dött hittills.

Detta låter kanske hemskt nog men det tar inte slut där. Föräldrarna till en av de unga nepaleser som dött var nu rädda att deras döttrar skulle hamna på bordeller i Indien eftersom de hade satt döttrarna i pant för lånet de tagit för att kunna skicka sonen till Qatar.

Genomrutten bransch?

I jämförelse med de fullständigt vidriga förhållandena i Qatar är min pension inget att gnälla om. Istället filosoferar jag över om jag är en förklaring på spåren. Jag förvånas, förfasas och förskräcks över att kunder luras och människors drömmar krossas. Jag undrar hur företagsledningen kan sova om nätterna. Men tänk om det helt enkelt är så här att när de ska diskutera värdegrund, företagskultur och varumärke så är de nöjda om dödsfallen är på en acceptabel nivå och ingen blir såld till bordell.

Är ett ruttet företag ruttet rakt igenom?

SVD Näringsliv kör just nu en artikelserie om progressiva avskrivningar i nya bostadsrättsföreningar. Jag har inte riktigt hunnit läsa alla artiklar eller sätta mig in i frågan ordentligt men vid en snabb titt känns det som om byggbolagen har ägnat sig åt kreativ bokföring. Detta har gjort att de kalkyler byggbolagen presenterat för nya bostadsköpare har sett bättre ut än kalkylerna hade gjort om byggbolagen varit mindre kreativa  och använt klassisk linjär avskrivning.

grundlurad Något som heter FAR har nu underkänt kreativiteten vilket gör att ekonomin för massor av nya bostadsrättsföreningar behöver räknas om. Chockhöjningar av månadsavgifter hotar och bostadsrättsköpare känner sig grundlurade. Ungefär så har jag uppfattat historien.

Företagskultur

Ovanstående affär fick mig att filosofera en del över företagskultur. Kanske för att jag precis läst ett management-manus som handlade en del om integritet, CSR och varumärke.

Är det så att i ett välskött företag med kompetent ledning så är skandalerna få, personalen i allmänhet nöjda och den långsiktiga lönsamheten god? Medan man i det motsatta fallet bara behöver skrapa på ytan så kommer missförhållanden, mutskandaler, dåliga arbetsvillkor och kunder som känner sig lurade upp?

Följdfrågan är förstås hur man städar i ett företag med rutten företagskultur? Går det överhuvudtaget att få det på rätt köl? Ju mer jag hör ju mer känns det som att byggbranschen skulle behöva en storstädning med tuffa kvastar.

Borättsägare känner sig grundlurade

E.ON har fattat!

Antingen har E.ON anställda med huvudet på skaft eller anlitar en vass varumärkesbyrå. Hur som helst så har någon fått ledningen att fatta en fundamental grej; att företagets verksamhet påverkar människor och att företaget kan minska effekterna av denna påverkan genom kommunikation!

Förvarning innan lågflygning

På vårarna inspekterar E.ON kraftledningar med lågt flygande helikoptrar. Det är inte alla som uppskattar ljudet. Hästar kan bli stressade.

Därför har E.ON nu lanserat tjänsten helikopteravisering. Den är lika enkel som genial. Folk som har hästar i hagar eller brukar rida där det finns elledningar kan ansluta sig gratis. En vecka innan planerade flygningar får de sms från företaget.

De berörda personerna kan sedan anpassa sig, ta in lättstressade hästar eller hoppa över ridturen den dagen – eftersom de har blivit förvarnade. Färre ryttare svär på E.ON för att de blivit avkastade = alla glada.

Kommunikation ni vet. Så enkelt. Gör så mycket nytta. Så ofta bortglömt.

Annons i SVD

Som grädde på moset får E.ON möjlighet att annonsera om sin egen duktighet och de kan säkert skriva en rad om detta under rubriken Corporate Social Responsibility i årsredovisningen. Det finns många varumärkespoäng att hämta med den här billiga manövern.

Det är egentligen fascinerande att denna enkla tjänst motiverar ett helt blogginlägg men det är så långt från attityden på ett visst byggbolag som det bara är möjligt att komma.

”Skanska lurade oss” säger barnfamilj

I dagens DN finns en artikel om barnfamiljen Eriksson som fått se sina livsdrömmar gå i kras på grund av Skanska. De säger i intervjun att de blivit totalt överkörda av jättebolaget.

Jag kan bara nicka igenkännande. I mitt fall handlade det inte som för familjen Eriksson om att satsa sina livsbesparingar på ett café utan på att skriva. Och för mig var det inte temperaturen i lokalen som punkterade drömmen. Men attityden från Skanska känns mycket bekant.

skanska-lurade-oss_0

En bok & kampanj för att förändra byggbranschen