pense-3934

En ensam pensé

Före Skanska kom in i mitt liv var jag en ivrig odlare. På våren köpte jag fröer som jag med varierad framgång drog upp och på försomrarna åkte jag runt till olika trädgårdsodlare och försökte hitta just de växterna jag ville ha. Sommarblommor, kryddväxter och tomatplantor skulle jag ha men aldrig de vanligaste sorterna. Vissa år skulle det vara vitt och lime, andra skirt och skärt. Gärna klättrande och slingrande sorter eftersom utrymmet var begränsat. Varje år försökte jag få plats med ytterligare några krukor på min redan överfulla balkong.

Balkongen var min oas och blommorna mitt nöje och min avkoppling. Jag var stolt varje gång någon granne sa att ”aha, det är du som har balkongen med alla blommorna”. Att på sensommaren plocka in solmogna tomater tillsammans med några ruccolablad och färska ärtor till salladen var livskvalitet för mig.

Tomatplantor svåra att ta med i kappsäck

Sedan Skanska klampade in och jag blev byggflykting har jag inte sått ett enda frö. Just krukor och trädgårdsväxter hör till de där sakerna som är svåra att packa ner i en resväska och ta med sig när man flyr.

De fleråriga växterna har sakta men säkert dött, krukorna har rostat och ogräset tagit över. Balkongen är inte längre någon oas, det är en smutsig och otrevlig påminnelse om hur mitt liv ändrats på grund av Skanskas verksamhet.

Därför var det roligt och oväntat att hitta en blommande pensé idag. Den måste vara en frösådd från en planta som jag planterade för några år sedan. Det kanske finns hopp även i bygghelvetet?